Vem tar plats på scen?

Om en vecka är det premiär för C me på Malmö sommarscen. En dansföreställning skapad i samarbete mellan koreograferna Caroline Bowditch och Melody Putu. Se den! Sällan har väl ett dansverk känts så angeläget. Jag har haft den stora förmånen att se ett tidigt repetionsskede av C me och också höra Caroline Bowditch berätta om arbetet. De korta sekvenserna som dansarna bjöd på i Maj visade på en stark koreografi som genom blottandet av den personliga berättelsen griper tag och fattar om det djupt allmänt mänskliga. I C me går dansarna rakt in och rör vid den kärna som vi vårdar som vår egen. Det handlar om integritet. Om rummet vi skapar omkring oss. Om rätten till att kontrollera och äga vår fysiska sfär. Det handlar också om berättelsen som bor i kroppen. Om Rörelsen, som vittnar om de historier vi levt och som genom sig själv öppnar nya rum att berätta om.
 
I C me medverkar dansare från flera olika håll, med olika åldrar och med olika kroppar. Flera av dansarna har någon form av funktionshinder. Caroline Bowditch vänder upp och ner på det vi förväntar oss att möta på scenen. Hon tvingar oss att ta ställning till frågan Vem tar plats på scen?  Vems berättelser får vi höra. För vem, Av vem, skapas det som blir modellen för vår gemensamma kultur? För oss som arbetar som pedagoger i det konstnärliga fältet är detta oerhört angelägna frågor. Ytterst sällan möter jag elever med funktionshinder. Varför?! Som pedagoger och konstnärer måste vi aktivt arbeta för att vidga de grupper vi möter. Men jag tänker också att det är av yttersta vikt att vi när det mötet sker inte enbart erbjuder de konstnärliga ämnena som något terapeutiskt eller enbart för nöje. Som något man gör för att det är så nyttigt och utvecklande. Utan att man faktiskt erbjuder de konstnärliga ämnena som ett möjligt yrkesval för alla elevgrupper.
Den 24-25 September är det Dansfunk 2.0 på skånes dansteater. Två dagar konferens, workshops och föreställning kring just ämnet Vem tar plats på scen, om integrering av olika kroppar på scen. Boka nu.
 
C me spelas på Malmö sommarscen 27-28 Juni på Pildammsteatern. Se den!
 
 
 

Midsommarpyssel

 
När nu inte midsommarvädret inbjuder till att gå ut och binda blomsterkransar stannar vi inne och slöjdar egna varianter istället. Att slöjda en midsommarkrans är kul och dekorativt, lätt beroendeframkallande och passar att göra tillsammans med både barn och vuxna. Materialet är återbruk, sådant som finns i de flesta hem.
 
Du behöver:
en plastpåse, papperstejp, nål och tråd, tyger, gärna blommiga ev. tygblommor, band, knappar, paljetter till valfri dekoration.
 
 
 
 
 
Gör så här;

1 Forma en cirkel av plastpåsen som är lagom stor till huvudet. Stabilisera ringen med papperstejp. Tänk på att plasten töjer sig så du inte gör ringen för lös.

 

2 Klä ringen med tygremsor. Har du färdiga mattrasor fungerar de utmärkt. Fäst tygremsan med en bit tejp i änden och vira runt plastringen. Den avslutande remsan kan du sy fast så du döljer tejpen.

 

3. Dags att dekorera! Klipp ut blommor och blad i tyg. Jag brukar använda tygstuvar med tryckt blommönster att klippa av. Gamla ljusmancshetter, nästan gratis på loppis, är lätta att plocka isär om du vill ha mer tredimensionella blommor i din krans. Sy fast blommor och blad längs kransen. paljetter, band och knappar kan läggas till för den slutliga finnishen.

 

 

Voila! Din krans är färdig!

 

 

Tillbaka till verkligheten

 
Tillbaka till verkligheten igen efter en underbar helg på Mossagården. Sol, värme, musik. God mat och trevliga människor. Tack Ebba-Maria som under tre dagar öppnar sin plats på jorden för alla som vill komma och närvara och tusen tack till alla fantastiska kreativa barn och vuxna som kom och dansade och pysslade tillsammans med mig. Vilken inledning på sommmarsäsongen!
 
 

 
Sagoskogen på Mossagården; en värld för drömmar och fantasi. Dekorerad av Sagas Hus
 
 
   
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Till top