Det stora i det lilla

 
Jag samspråkade med min fina vän inom teaterbranchen härförledes. Vi pratade som man gör som frilansande kulturarbetare om arbetsmarknanden och om möjligheterna att få speltillfällen, marknadsföring och vad producenter och ansvariga inköpare vill ha. Det finns, upplever hon, en trend att man, när man letar barnkultur, räds det som verkar för enkelt och stillsamt.  Utbudet och konkurrensen är hård idag och det är svårt att få publik. Kanske är det därför som ansvariga för kulturutbudet sållar bort de föreställningar som inte genast väcker uppmärksamhet. Barn är vana vid stora intryck och snabba vändningar. De är vana vid en värld som servar med nya stimuli redan innan det föregående slocknat. Allt går i ett och vi har blivit så rädda för den där lilla pausen mellan intrycken att vi inte vågar spela i ett annat tempo.
 
Men är det då inte just det vi ska erbjuda barn idag?Det stillsamma. Det lågmälda. Det icke iögonfallande och spektakulära. Det är måhända det som är det exotiska och rara, det Annorlunda.
I en tid när alla stimuli och stora vyer är så lättillgängliga, är det, det lilla och nära som vidgar och öppnar upp. Det som sticker ut är kanske det vi knappast ser. Missförstå mig rätt, jag älskar det storslagna och galna. Jag hänförs av det barocka och obskyra. Men, vi behöver kanske inte ängslas så att det vi erbjuder inte är tillräckligt storslaget, nytt och smart. Det kommer det alldeles säkert inte att vara. Den stora världen äger redan barnen idag. Det de saknar är den andra. Den värld som uppstår i mig och dig och som växer långsamt och lite trevande i mötet mellan oss. 
 
Så kanske ska vi våga vara modiga. Att erbjuda mångfald och bredd i kulturutbud betyder faktiskt också att ge det småskaliga plats.
 
 
Öppna upp till den lilla världen

Hon dansade en sommar.....

 
                                                                                          ***
Mitt i allt det grå februaridystra råkar jag hitta dessa ljuvliga konstverk skapade av mina döttrar förra sommaren.
Ett vackert sätt att använda naturen som material. Pionblad som blev älvor som dansade en stund för oss på verandan i Hälsingland. Så skira, så vackra, så bitterljuva, minner de mig om livets förgänglighet. Men också om det sköna i skapandet. Det är ögonblicket vi gör det som räknas. Resultatet behöver inte vara för evigt. Precis som allt annat blommar kreativiteten upp och vissnar ner. Idéer föds och rinner ut i sanden, men, i stunden vi gör "Det" är vi levande. Förgät mig ej sa sommardagen och blåste bort med vinden...
 
Till sist en dikt av Lennart Hellsing som får mig att tänka på min mamma som planterat pionerna vi plockat av.
 
"Det var fru Scheherazade. Hon hade en silverspade.
Hon grävde i sitt sagoland. Med spaden som hon hade.
Hon sådde frön i rabatten. Och vattna med vichyvatten.
Och sagoblomster blommade. När månen steg upp om natten.
Det var fru Scheherazade. Hon hade en silverspade.
Hon grävde i sitt sagoland. Med spaden som hon hade."
 
                         Lennart Hellsing, ur Fabler från Babel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                 
 

livets nödtorft

Som ambulerande dansfabrik kuskar man sig igenom det mesta av vad länet har att erbjuda i form av byar, samhällen och små orter långt bortanför en anständig kartritning. I var enda liten avkrok bor det barn och ungdomar med spritt i kroppen och lysande ögon som villigt delar med sig av sin rörelseiver.
I var enda liten håla uppstår också den pikära frågan, Var ska jag äta någonstans!? Och var ska jag fördriva tiden när ett illa planerat schema ger mig en massa dötid att spendera, samtidigt som salen blivit uppbokad av någon annan?
Det gäller att hitta sina smultronställen. Platser där man kan försvinna en liten stund och hämta andan och fokus. Råkar man befinna sig i Skälderviken är den platsen Havet. Då blir det till att inhandla en spartansk lunch på Ica Källan och sedan i lä bakom fiskehoddorna inta kalorier, solljus och sjödoft. Är man som idag i Munka Ljungby styr man stegen mot Café Centrum som, utöver det vanliga fikautbudet, även stoltserar med att vara både Glasseria och Chokolateria . Här finns en bullig stoppad möbel som alltid är ledig när jag kommer.
Det vegetariska utbudet är väl si sådär. Men ber man snällt går det att få en alldeles utmärkt bredd surdegsfralla. Och, det bästa av allt, kaffet kommer till bordet i en egen liten porslinskanna!
Dröm om min glädje när jag vid dagens besök också hittade en nyhet i sortimentet, rawchoklad från Arvika. Alldeles, alldeles underbar! En njutnig för både öga och gom. 
 
 
Till top