Hon dansade en sommar.....

 
                                                                                          ***
Mitt i allt det grå februaridystra råkar jag hitta dessa ljuvliga konstverk skapade av mina döttrar förra sommaren.
Ett vackert sätt att använda naturen som material. Pionblad som blev älvor som dansade en stund för oss på verandan i Hälsingland. Så skira, så vackra, så bitterljuva, minner de mig om livets förgänglighet. Men också om det sköna i skapandet. Det är ögonblicket vi gör det som räknas. Resultatet behöver inte vara för evigt. Precis som allt annat blommar kreativiteten upp och vissnar ner. Idéer föds och rinner ut i sanden, men, i stunden vi gör "Det" är vi levande. Förgät mig ej sa sommardagen och blåste bort med vinden...
 
Till sist en dikt av Lennart Hellsing som får mig att tänka på min mamma som planterat pionerna vi plockat av.
 
"Det var fru Scheherazade. Hon hade en silverspade.
Hon grävde i sitt sagoland. Med spaden som hon hade.
Hon sådde frön i rabatten. Och vattna med vichyvatten.
Och sagoblomster blommade. När månen steg upp om natten.
Det var fru Scheherazade. Hon hade en silverspade.
Hon grävde i sitt sagoland. Med spaden som hon hade."
 
                         Lennart Hellsing, ur Fabler från Babel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                                 
 
Till top